Två-och-ett-halvt-år, snart tre

Ja, det var verkligen länge sedan det skrevs något här nu. Det var väl aldrig menat som något annat än en inblick i hur det är att få barn i vecka 26. Och ett sätt att hålla oroliga släktingar och vänner i loopen. Sen vi blev utskrivna har förstås allting gått bra. Vi känner oss otroligt lyckligt lottade.

Så. Jag tänkte att det var läge att skicka en sista liten uppdatering här. Visa hur stor och fin Emelie hunnit bli nu. Emelie är 2.5 år gammal nu och växer fint och har inga, vad vi vet, men av sin prematurfödsel. Hon "följer sin kurva" dvs hon växer både på längd och bredd ;-) på samma fina sätt som hon gjort hela tiden.

Emelie pratar och babblar och frågar och räknar och lär sig vad bokstäverna heter. Hon busar och tycker om att bli kittlad och att kittlas. Hon går på dagis, är full av spring och nyfikenhet och hon tycker mycket om korv. Och trotsig är hon också. Och hon älskar att kramas och att mysa, speciellt när hon är nyvaken. Och hon leker glatt med båda våra två hundar och våra två katter. Hon är allt som en liten två-och-ett-halvt-åring ska vara.

Det enda orosmolnet på hennes himmel är att hon hostar nåt infernaliskt och har gjort det nästan varje natt (speciellt när hon somnat/sover) sedan förra året (oktober 2011 ungefär). Med några korta uppehåll. Både hon och vi föräldrar är förstås trötta. Utredning pågår, och det är ännu inte klarlagt om det är helt vanlig förkylningsastma eller om det är något annat mer komplext (tex orsakat av att hon är för tidigt född). Vi vet helt enkelt inte ännu.

Förutom det är allt frid och fröjd. Och vi är otroligt glada och tacksamma för allt stöd vi fick då Emelie föddes. Emelie hälsar och tackar säkert, åtminstone skulle hon gjort det om hon visste och förstod vad det här med bloggande är.

Så. Avslutningsvis. Emelies mamma Helene och jag, Richard, tackar för alla fina kommentarer vi fått här!!

 
 

Sommaren så här långt

Kompisar, kompisar, kompisar. Som jag växer!! Sist jag vägdes, vilket är för nästan två veckor sedan, så vägde jag 5.3kg och var 56cm lång. Min klädstorlek är nu ca 62 (när jag först fick börja ha kläder på sjukhuset så hade jag storlek 40!). Och vad tiden går va? Så mycket har hänt att jag inte kan berätta allt.

Häromdagen var jag med mamma, pappa och Catti, Jocke, Elias och Viktor på Hanö. Det var första gången jag åkte båt. Oj vad det gungade skojjigt. Jag somnade direkt! På Hanö var vi ute och gick (mja, inte jag kanske, men dom andra) och njöt av det vackra vädret. Vi hade picknick i skuggan uppe på en av öns högsta punkter och så var vi där och bara mös halva eftermiddagen. En underbar dag. Jag fick äta i det fria två gånger!

Och härförleden så firades det nåt som heter "midsommar". Ni kanske vet vad det är? Men för mig var det första gången. Det var skojjigt. Jag, mamma och pappa var hemma hos några kompisar som heter Simon & Linda och deras två barn Molly och Lisa. Där var också kusin Alfvin, onkel Micke och moster Anette. Det var en härlig kväll och pappa blev minsann lite lurig. Han och onkel Micke drack nåt som heter öl. Konstigt beteende! Och så åt alla utom jag nåt som heter "Sill". Det är helskumma grejjer det där. Tacka vet jag mjölkersättning.

Och på tal om det; jag äter numera nåt som heter Pepticate (mamma och pappa kallar det "pektipektipekt" av någon anledning). Det är en mjölkersättning som är "hydroliserad" som fasen, vilket innebär att den är mycket snällare mot magen än vanlig komjölksbaserad mat. Jag har fortfarande ont i magen ofta och har jättesvårt för att bajsa (jag har inte bajsat själv på över en månad - mamma och pappa får hjälpa mig på traven). Men jag kräks i alla fall inte längre i kaskader vid varje matning som jag gjorde ett tag. Nu för tiden kräks jag nästan bara en gång om dagen. Fast jag kräks ordentligt. Mamma och pappa får tvätta alla sina kläder, och amningskudden, och soffan och mattan osv var och varannan dag. Och så luktar jag svagt av kräk och sur mjölk hela tiden. Inte så mysigt. Men det lär bli bättre med tiden. Säger i alla fall farbror doktorn och tanterna på sjukhuset.

Förövrigt så har jag så smått börjat med svarsleenden nu. Jag tyckte det var dags. Mamma och pappa har fjantat sig framför mig länge nu och längtat efter att jag ska se dem i ögonen och le åt dem. Det har jag börjat göra nu. När jag själv vill. Mamma och pappa blir alldeles varma i hjärtat när jag ler med hela huvudet. Mysigt!
Sen är jag stark i nacken nu. Jag klarar nästan att hålla huvudet upprätt själv när jag sitter. Och så kan jag resa mig på armarna och titta upp med huvudet när jag ligger på mage. I alla fall om jag ligger på ett lite lutande underlag - som pappas mage.

Slutligen så ska jag berätta att det snart är dop. På söndag, den 25e Juli, så ska min kompis Anders (som är präst) döpa mig i Östra Vrams kyrka! Det ska bli spännande att se vad det där är för ståhej. Och så blir det kalas efteråt och då ska jag få träffa (nästan) hela släkten och en massa vänner. Jippi!

Nu tänkte jag lägga upp några bilder från den senaste tiden.

Så här såg det ut för ett par veckor sen när snälla tant Eva kom och hälsade på med alla hundarna. Titta så många vovvar! En, två, t... sen kan jag inte räkna längre ännu. Men många är där i alla fall!


Och här är en bild från midsmomarafton när jag ligger och samtalar lite med moster Anette.


Och sen fick jag hälsa på onkel Puka.. förlåt.. Micke.. också! Han var väldigt, väldigt, väldigt hårig.


Jag längtar tills jag också kan dansa runt den där underliga gröna stolpen...!


Sen spolar vi framåt i tiden ett par veckor. Det här är från igår då vi var på Hanö. Jag och mamma (mest jag) har en liten matpaus i skuggen vid hamnen på Hanö. Vi invaderade någons tomt. Tur vi inte blev bortschasade.


Här är vi, hela gänget. Ja förutom mamma då, som står bakom kameran. Från vänster till höger: pappa, Elias, jag hos Catti, Jocke och Viktor som sitter i hans knä.


Min mamma är både vacker och busig. Två fina egenskaper!


Mina kompisar Viktor och Elias!


Familjen.


Mamma och jag!

Utskriven + Bilder

Hej kompisar!

Som ni förstår har jag fullt upp med att äta och växa och sova, så jag skriver inte så ofta nu för tiden. Men allt är bra med mig! Jag är ju utskriven nu. Den 7 Juni var min sista dag! Tack för all hjälp ni snälla tanter och farbröder på Neonatalavdelningen både i Lund och i Kristianstad, och ni snälla tanter på Hemsjukvården här i Kristianstad! Nu får jag gå på BVC som vanliga ungar. Tänka sig...! Fast jag har ju förstås lite uppföljningsbesök framöver på Neo, bara för att stämma av att allt utvecklas som det ska med mig. Så gör man alltid med för tidigt födda.

Att jag är utskriven från sjukhuset innebär också att min pappa ska tillbaks till jobbet snart. Den 22 Juni ska han börja arbeta igen så smått. Han har tydligen varit borta från jobbet i hela 4 månader nu. Lång tid. Det ska bli tråkigt att han är borta så mycket, och lite spännande att vara själv så mycket med mamma, men pappa har lovat att mjukstarta med bara ett par arbetsdagar i veckan...

Så allt är bra, som ni kan förstå. Min mage krånglar förstås fortfarande, dvs jag krystar mycket och har mycket magknip och bajset är fortfarande grönt. Och så behöver jag få hjälp av mamma och pappa nästan varje gång. Men nu har jag bytt till en annan ersättning som heter "NAN H.A." (innan hade jag en som heter PreNAN Discharge som är till för prematurer innan dom är fullgågna) som ska vara bättre för oss med känsliga magar. Med andra ord är jag nu fullgången. Dvs jag skulle födas nu. Jag är 40+0 idag.

Jag var nere och hälsade på i Lund häromdagen. Det var ett planerat återbesök eftersom jag är med i en studie av för tidigt födda barn som heter "Neobrain". Studien alltså, inte barnen. Hur som helst, besöket tog hela dagen och tanterna i Lund gjorde ultraljud av mitt huvud, tog EEG (elektroder på huvudet i en timme) och så blev jag magnetröntgad. Mycket undersökningar blir det! Det var kul att återse tanterna i Lund, förövrigt, men mamma och pappa tyckte det var lite jobbigt också.

Jag är nu 53cm lång och väger 4.5kg! Jag har tjocka gosiga kinder och mulliga armar och ben.

Här kommer lite bilder från den senaste tiden.

Här ligger jag och myser på en tjock gosig filt på golvet. Jag är vaken rätt mycket nu och ligger och pillar med händerna, flaxar med armarna och ser mig omkring. Jag ser inte så mycket ännu, men vänder ibland blicken mot ljud jag hör. Och så mot ljus förstås.


Min mamma hon är fin hon!! Pappa har sån tur!


Här ligger jag hos Jocke! Mys att äntligen få träffas, efter alla hälsningar han och tant Catti skickat medan vi varit på sjukhuset. Och så fick jag ju träffa deras barn, Elias och Victor.


Och här ligger jag och hälsar på Catti! Hon var jätteglad och såg så snäll ut så...


Och här tog jag mig en liten tupplur i en kuddhög i soffan. Jag får inte ligga så här så ofta eller länge, och absolut inte obevakad, men pappa kunde inte låta bli att ta en bild eftersom det såg så mysigt ut.


Ciel undrar varför jag luktar så konstigt. En blandning av hår, babyolja, babytvål och lite lite kräk, kanske?


Mamma och jag skojjar i soffan. Jag har gripit en milliliterspruta med handen. Svårt att se på bilden här.. Men kul har vi!


Det syns lite bättre här, hur jag griper tag i allt.


Slutligen, en liten glad hälsning från mig till alla er snälla som varit här inne och läst och följt mig, och skickat hälsningar och presenter och allt. Stort tack!

Hej extrafarmor!

Häromdagen kom extrafarmor Tina på besök! Hon verkar jättesnäll. Jag fick ligga hos henne och sova, det var mysigt. Hon var så varm, så varm. Och så fick jag en fin present - nåt som heter "mobil" som tydligen ska sitta på min spjälsäng och spela. Jag undrar om det är samma som mamma och pappa ofta säger att dom pratar i.. Äh jag vet inte.
Tina hade med sig sin mamma Sonja. Det var spännande att träffa henne också. Tyvärr kunde inte farfar vara med denna gången.

Här är bilder från besöket:




Utskriven snart

Idag har tanterna från hemsjukvården varit på besök. Dom har både vägt och mätt mig och idag väger jag 3590 gram, är 49 cm lång och mitt huvudomfång är uppe på 36 cm.

Som ni kanske vet så har jag ju ingen matsond nu längre (sen i torsdags då jag själv bestämde mig för att rycka ut den), utan äter helt själv på nappflaska nu. Mängden som jag nappar har ökat stadigt sen dess och nu är jag i princip uppe i den totala mängden som jag ska ha (man säger att barn i min ålder ska ha 170 ml mat per kg och dygn, så jag ska ju i så fall ha 170 x 3.590 = 610 ml per dygn, fördelat på 6-8 matningstillfällen (eller hur många mål jag nu själv väljer att jag vill ha).

Hur som helst, som ni också kanske minns så har hemsjukvården satt som utskrivningskriteria att jag ska äta själv och gå upp vikt. Och det gör jag ju nu. Så idag sade tanten att om jag fortsätter så här och går upp så fint i vikt så kommer jag bli utskriven i samband med nästa veckas rutinbesök på sjukhusuet (det är dags igen för ögonundersökning).

Så på måndag den 7 Juni, kompisar, då smäller det minsann!! Då blir jag utskriven! Jippi!


Bada

Hej vänner!

Ungefär var fjärde dag så badar mamma och pappa mig och igår tog pappa lite bilder på spektaklet! Det är mysigt att bada tycker jag. Jag kommer till ro ligger och flaxar lite sakta och bara myser. Det är skönt dels med det varma vattnet (37 grader) och dels att bli pysslad med.








Bilder

Idag väger jag 3390 gram! Och min mage är på väg att bli lite bättre nu... Inatt tröttnade jag dessutom på min sond (som jag ju haft hela tiden och som jag får mat genom när mamma och pappa behöver kompletteringsmata mig när jag inte nappar hela mängden själv). Jag drog helt enkelt ut den. Men sen dess har jag ätit mer än någonsin på egen hand så jag har inte behövt få ditsatt någon ny sond. Tanten från hemsjukvården som var hemma och besökte oss idag sade att hon lät bli att sätta dit den nu så får vi se om jag inte kan klara mig själv framöver. Det vore jätteskönt för jag har irriterat mig lite på sonden, den har liksom skavt och känts konstigt i magen. Och kriteriet för att jag ska bli utskriven helt (och bli av med hemsjukvården) är att jag ska äta utan sond och ändå gå normalt upp i vikt.

Här kommer lite bilder som mamma och pappa tagit sedan vi fick flytta hem från sjukhuset den 12e Maj.
















Återbesök på sjukhuset idag

Idag har jag fått åka bil igen, med mamma och pappa. Vi åkte till sjukhuset i Kristianstad tidigt i morse för att spendera dagen här. Först blev jag vaccinerad (mot polio och en massa annat) och sedan ska dom göra en ögonundersökning på mig. Det är tredje gången dom gör det nu och det är rutin att undersöka ögonen på oss som är för tidigt födda (ett fåtal av oss har nämligen nåt problem med hornhinnan eller nåt som kan leda till synnedsättning eller blindhet, men som är enkelt att åtgärda om man fångar det tidigt). Än så länge finns det inget som tyder på att jag skulle ha sådana problem, men det blir som sagt några undersökningar. Kanske blir det ytterligare en senare. Det är jättejobbigt och läskigt. Jag får lokalbedövande droppar i ögonen så jag känner ingenting, men det är äckligt som fasen att bli fasthållen och få det där starka, starka ljuset i ögonen när farbror/tant doktorn tittar. Usch!! Men jag har varit duktig än så länge. Mamma och pappa däremot har inte varit lika duktiga. Dom tycker det är hemskt när jag blir undersökt sådär så dom har inte vågat vara med på undersökningarna hitintills. Vi får se om dom fegar ur i eftermiddag också...

Jag ska som sagt vara här på sjukhuset hela dagen, eftersom det är rutin att koppla in övervakningen på oss för tidigt födda efter man fått det där vaccinet. Det är inget konstigt, men det ska vara inkopplat 12 timmar från det att jag fick sprutorna, så vi kommer inte komma härifrån förrän ikväll efter 21.

Ha det bra kompisar!

Magont

Hejsan allihop!

Det var länge sen jag skrev nu. Det beror förstås på att jag har fullt upp, med att äta, växa, bajsa och sova. Och lära känna mitt nya hem i Tollarp.

Jag är nu uppe på 3140 gram och är 46.5cm lång enligt senaste mätningen. Hej vad det går!

Men jag har mycket magont nu för tiden. Sedan jag slutade med bröstmjölken och gick över på ersättningen (PreNan Hy) så har jag fått allt mer ont i magen. Jag är liksom kanonhård i magen och får jobba som en dåre för att bajsa. Ett tag gjorde jag inget annat än att sova och krysta, i flera dagar. Och ett tag hade jag så ont i magen att jag bara grät och grät och grät. Det gjorde faktiskt JÄTTEONT! Och så kan vi ju inte ha det. Så mamma och pappa pratade med hemsjukvården (tanten som kommer hem till oss ett par gånger i veckan och ser till mig) och sedan ökade dom min dosering av Lactulos (ett medel som ska göra det lite lättare att bajsa, som jag får i varje måltid) från 1ml per 100ml mat till det dubbla på 2ml per 100ml mat. Sedan dess har det blivit lite bättre. Men till och från jobbar jag ändå jättemycket. Jag blir alldeles signalröd i ansiktet och drar ihop mig som en liten boll, och skriker rakt ut, så mycket tar jag i. Mamma och pappa har en teori om jag delvis får ont i magen av det järnet (Niferex) som jag får 2 ggr om dagen (0.1ml morgon och kväll), eftersom dom tycker man kan se att jag har mer ont i magen timmarna efter jag fått järnet... Jag vet inte riktigt själv. Men det kan vara värt att prata med tanterna om det i alla fall. Vi får se.

Hur som helst är det så att vi för tidigt födda barn ganska ofta har problem med våra magar, eftersom vi ju tvingas använda dem mycket tidigare än det egentligen är tänkt (precis som allt annat). Så på det viset är det inget konstigt, men det gör ju inte saken roligare för mig som ligger och har ont - eller för mamma och pappa som är ledsna för min skull och frustrerade, och trötta eftersom jag sällan sover mer än korta pass mellan krystningarna och magnkipen...

För övrigt har jag nu fått träffa min kusin Alfvin, moster Anneli och Onkel Micke. Mamma, pappa, jag och hundarna promenerade bort till Mormor Lena där dom var igår och hälsade på! Mysigt! Men lite jobbigt att åka vagn så långt. Det skumpar och hoppar så konstigt - jag är ju van vid att min säng är stilla!

Ha det bra alla kompisar!


Fika i Tollarp?

Jag har jobbat rätt hårt med magen på sistone. Just innan jag fick komma hem så gick jag över helt på en mjölkersättning som heter "PreNan Hy/Discharge", istället för donerad bröstmjölk alltså. Och ända sen dess har jag varit lite hård liksom. Och dessutom, upplysningsvis, grön som spenat. Jag jobbar och jobbar, och krystar så jag blir alldeles kanonröd i ansiktet. Det är inte lätt att vara liten, inte! Men så småningom (ca varannan dag) får jag lön för mödan och får ut det... Förhoppningsvis blir det bättre (och mindre grönt).

Nog om min mage! I övrigt mår jag toppen. Jag äter mellan 40 och 60 ml på nappflaska nu, och således behöver mamma och pappa bara komplettera upp till 80ml via sond ibland (det ska dom bara göra om jag nappar mindre än 55ml). Det är jättebra, för sonden börjar nog irritera mig lite. Om inte annat så irriterar den mamma och pappa, eftersom den där "plattan" som den sitter tejpad på, på min kind, den lossnar hela tiden - vilket innebär att mamma och pappa måste kämpa med att klippa till och sätta dit en ny. Utan att rubba sondens läge dessutom, eftersom det är ganska noga utmätt hur djupt den ska sitta (så den verkligen ligger rätt i magsäcken). Håll tummarna, kompisar, för att jag snart nappar alla mål själv, för då ryker sonden!

Det är så skönt att vara hemma! Jag har ju fått träffa farfar och mormor. Och dessutom mina håriga halvsyskon hundarna Ockra och Ciel! Dom är jättesöta och verkar ganska snälla. Den lite yngre hunden Ciel verkar ganska nyfiken på mig, men den gamla hunden Ockra bryr sig inte. Hmpf!!

Och på tal om att träffas. Det vore jättejättekul att träffa alla er, kompisar! Fast jag är ganska känslig fortfarande. Mitt immunförsvar är alltså fortfarande svagare än hos fullgågna barn, och därför har farbror doktorn sagt att jag ännu inte ska träffa folk som är sjuka, som riskerar att vara det, som just varit det, eller som har barn som är sjuka. Fast det är bara en stund till som jag har sådana restriktioner. Snart är jag motsvarande fullgången, och då är det inte riktigt lika känsligt.

Men med det sagt, om du/ni är friska enligt ovan så vore det kul att träffas! Mamma och pappa har bett mig säga att dom har frysen full med bullar. Och kaffebryggaren är (eller kan i alla fall bil) full med kaffe. Vad nu det är.
Så hör av er. Ni är varmt välkomna - en eller ett par i taget!

Godnatt på er allihop!

Hej farfar!

Jag fick faktiskt träffa min farfar idag! Och han verkar jättesnäll.

Han var här hos mig i Tollarp nästan hela eftermiddagen, så det var jättemysigt. Han bor egentligen på en plats som heter "Frankrike" men han har haft sin bil på lagning i Helsingborg och skulle komma och hämta hem den nu, och då var det ju jättebra timing att passa på att få träffa mig också nu när jag fått komma hem till Tollarp och allt.

Det är ju förstås långt till Frankrike (ännu längre bort än till Lund - kan ni tänka er?! Ja, det är inte klokt). Men farfar och plastfarmor Tina (som tyvärr inte var med idag) har lovat att komma hit och hälsa på mig lite då och då. Och så får jag och mamma och pappa komma ner till dem när helst vi vill. Jag längtar redan jättemycket. 

Dessutom fick jag reda på att Tina kommer hem till Sverige och hälsar på mig i början av Juni. Det ska bli supermysigt!

Och vet ni. Jag fick presenter också! Av plastfarmor Tinas mamma Sonja fick jag en gosig snuttefilt och av farfar och Tina fick jag jättefina kläder.

För övrigt går allt bra. Jag äter mellan 30 och 50ml på napp varje mål och resten (upp till 70ml totalt per mål) får mamma och pappa ge mig via sond. Jag fortsätter att må bra och trivs fint här hemma i huset och i min barnvagn och nya spjälsäng. Jag knorrar och jobbar dock mycket med magen, eftersom mjölkersättningen jag får verkar vara lite mer krävande. Igår fick mamma och pappa hjälpa mig att bajsa eftersom jag inte hade gjort det på nästan två dagar. Men oj vad jag bajsade sen! Hihi. Ja, jag skäms inte för det. Jag var så nöjd och mysig sen efteråt. Inte undra på det. Men mitt bajs är kanongrönt. Som spenat ungefär. Tanterna säger att det förmodligen är mjölkersättningen som gör det... Dom håller i alla fall koll på det.

Nåväl. Här kommer bilderna från idag! Kram på er alla snälla kompisar!










Hemma!!!

Jag är hemma nu! I mitt hus i Tollarp! Åh, vad fint här är! Eller, ja jag har inte sett så mycket av det ännu eftersom jag sover mest hela tiden. Men det lilla jag sett när jag varit vaken - tex väggen i mitt och mammas o pappas sovrum, och taket i vardagsrummet samt insidan av min barnvagn - har varit jättefint!!

Mina två håriga halvsyskon, hundarna Ockra och Ciel, har jag ännu inte fått träffa för dom bor hos mormor ännu ett par dagar så att mamma och pappa får jobba in rutinerna här hemma lite först.

Jag är dock inte utskriven från sjukhuset ännu. Jag har nåt som heter "Hemsjukvård", vilket innebär att allt är som förut och jag har full vård och uppmärksamhet från läkare och tanter, med "enda" lilla skillnad att jag får vara hemma istället för på en sal på sjukhuset. Det är jättebra. Fast det är ju inte alla barn som får hemsjukvård, kraven är ganska hårda; man måste vara cirkulatoriskt stabil (puls och syresättningen) samt vara utan CPAP. Dessutom ska man förstås äta ordentligt och kunna sköta magen osv. Allt det där uppfyller jag, eftersom jag är en så duktig liten tjej.

MYS!

Bilder kommer!

Nu är jag officiell!

Nu har jag fått mitt fullständiga namn! Så här heter jag:

Emelie Lovisa Birgitta Kronfält

Emelie heter jag dels efter pappas farmor (hon hette Emilia) och dels för att det är så fint!
Lovisa heter jag efter min mormors farmor.
Birgitta heter jag efter min pappas mormor, min farmor och min mormor.

Dessutom har jag nu hamnat på pränt på Centralsjukhusets officiella "Hallå Världen"-site! Titta här: http://www.födda.nu/ I det blå fältet mitt på skärmen får ni ändra "Alla månader" till "Mars 2010" och klicka er igenom sidorna tills ni kommer bakåt till den 17e Mars. Eller så skriver ni in "kronfält" eller "emelie" i sökfältet.
Fint va?

Hej då kompisar!


Mera presenter - oj vad alla är snälla!

Nu vill jag tacka för alla presenter jag fått! Jag har försökt skriva här och tacka efterhand, men jag har säkert glömt någon (mitt minne är ju visserligen rätt gott, men kort, eftersom jag är så liten fortfarande ju). Så har jag missat någon så ber jag faktiskt om ursäkt.

Tack mormor Lena!
Tack farmor Eva och "farmoster" Gilla & Rolf!
Tack moster Anette, onkel Micke och kusin Alfvin!
Tack "mormoster" Inga och John!
Tack Catti o Jocke m familj!
Tack Malin, Markus, Viggo och Uska!
Tack Carro Strand!
Tack Carro, John, Ninna och Anders!
Tack Tony, Marete och Gustav!

Vi ses snart! Jag är ju snart hemma i Tollarp och då hoppas jag få chans träffa er alla efterhand (bara ni är friska, jag är fortfarande mer känslig för infektioner än ett fullgånget barn).

Ojojoj!!

Kompisar! Nu kommer ni nog inte att tro mig, men tanterna här säger att jag faktiskt ska få åka hem på onsdag nästa vecka (den 12e Maj)! Jag är så glad, så glad. Och nervös! Det blir ju ett nytt ställe, men där är tydligen fint i det där "Tollarp" säger mamma och pappa.

Jag har nu blivit av med min saturationsövervakning sen flera dagar tillbaks, och pulsövervakningen blir jag av med imorgon (sista natten inatt). Och CPAP har jag inte haft på länge nu! Eller hur är jag duktig?

Jag fortsätter att växa så det knakar. Nu väger jag 2495 gram!

Kläder har jag också nu ju. Mamma och pappa tycker det är så kul att klä mig eftersom jag nu äntligen börjar se ut som en stor (fullgången) bebis.

Mitt i allt det här så mår jag förstås bra. Jag sover mycket, men andas fint och stabilt och äter mycket. Jag får 70ml/mål nu ungefär var fjärde timme och oftast äter jag mellan 20-40ml själv på nappflaska (mamma o pappa turas om att gå upp på natten och mata mig nu) men ibland får jag i mig mycket mer än så. Resten kompletterar man fortfarande med via sonden. När jag väl äter en 50-60ml på nappflaska regelbundet så slutar man komplettera via sond och låter istället mig själv bestämma hur ofta jag vill ha mat.

Bra va? Nu kompisar är det dags för en tupplur, jag är sååå sömnig!








RSS 2.0