Lite nya bilder

Pappa ser så koncentrerad ut. Är jag inte fin i min röda luva?


Mys med mat!


Tack mormor för kläderna, jag växer nog strax i dem!


Jag inviger badet i det nya Neo-rummet! Jag passade även på att bajsa lite i vattnet. Då blev det fart på pappa. Och mamma skrattade. Hon fick så hon teg sen, jag kissade nämligen på henne när jag blev torkad. Hihi!




Hej kompisar!



Besök i måndags

Men kompisar. Det har jag helt glömt att berätta. Jag fick besök i måndags!

Se så många tanter på rad! Från vänster till höger: Mamma, "Farmoster", Farmor, Mormor.

Fint!

Hej kompisar!
Igår hände det! Jag sprängde 2000g. Nu väger jag 2025g! Jag äter ju rätt mycket nu så det är inte så konstigt kanske. I morse fick jag i mig 30ml direkt från nappflaskan. Jag är så duktig!! Pappa ska lägga ut min vikt i min viktkurva men han är hemma och pysslar så det får vänta lite. Mamma förstår sig inte på det där...
Igår fick mamma springa på en massa samtal med både kurator och läkare. (Pappa Pysslade då med) Tant doktorn och mamma gjorde upp en ny cepap plan. Nu ska jag försöka klara mig utan cepap under hela dagen men få lite längre natt vila.
Mamma och jag passade på att "förstöra" planen redan igår! Jag låg utan hela dagen och när mamma kom in vid 22 tiden för att kolla till mig så låg jag fortfarande utan. Jag var klarvaken när mamma kom så vi stod och pratade en lång stund. Mamma bytte på mig och jag fick ligga utan blöjan och hur mysigt var det!!?? Jag har blivit lite röd så det kändes fint och få lufta sig lite.
Efter en stund kom tanterna in och då pratade vi lite med dem också. Helt plötsligt så verkade det som om de inte förstod mig så jag fick sura till lite. Mamma tog nappen och jag sög som tusan och vipps så kom de på att jag var hungrig. Jag kan ju inte klockan så det blev kvällsmat en hel timme innan jag skulle ha igentligen. Jag fick komma ut till mamma och få lite på nappflaskan. Efter 10ml somnade jag! Klockan blev 23.30 innan jag fick komma i min säng och i min cepap. Jag skulle igentligen varit i vid senast 22 men jag mådde så fint så vi fuskade till det lite.
Idag ska det bli bad igen. Jag ska inviga det nya badkaret. Det ska bli fint!
Ha det bra kompisar!

Grattis på gestationsveckodagen till mig!

Tur man inte dricker eller äter tårta ännu. För just för tillfället så har jag anledning att fira två gånger i veckan! Först en gång varje onsdag då jag firar födelsvecka, och sedan dessutom en gång varje söndag då jag firar jämn gestationsvecka! Idag är det 32+0. Tänka sig så stor jag hunnit bli, va?

Och på tal om stor. Jag fortsätter att växa så det knakar, även om jag just för tillfället slagit av lite på takten vad gäller vikten. Jag väger 1990gram idag och har alltså passerat pappas vikt (...när han föddes...).

Igår fick jag bada, för andra gången i mitt liv. Det var jättemysigt, och mamma hade lärt sig en del knep av snälla kompisen Eva som gjorde att jag kanske kände mig lite tryggare i vattnet (jag fick ha fötterna mot kanten av badkaret medan jag badade, och sen mot mammas mage när jag kom upp på handduken efteråt, så jag kunde ta spjärn liksom).

Jag har ju, som jag skrev häromdagen, varit lite trött och slö samt haft lite låg syresättning en del denna veckan. Dessa saker plus det faktum att jag hade ett något för lågt blodvärde gjorde att tant doktorn bestämde att dom andra tanterna här skulle ge mig 20ml blod. Det fick jag i förrgår kväll. Efter det har jag hämtat mig jättefint och både igår och idag har jag varit mer vaken och aktiv, tittat mig omkring och rört på mig. Och idag tycker pappa att jag verkat piggare än någonsin.

Och kan ni tänka er kompisar, igår fick jag testa att äta från nappflaska för första gången! Oj vad konstigt det var. Det var liksom som en napp - förutom att denna fungerade! Det hade jag verkligen inte väntat mig. Jag har ju liksom suttat och suttat på den där nappjäkeln och inget har hänt, men sen igår så kom det helt plötsligt jättemycket mjölk ur den. Helsikes vad konstigt det var. Men gott på nåt vis. Jag klarade inte riktigt av att svälja undan allt, men jag fick i mig 4ml igår i alla fall. Det var inte så pjåkigt för att vara första gången. Jag lovade mig själv att komma ihåg att svälja också tills nästa gång. Så idag matade pappa mig med nappflaskan igen. Och då funkade det bättre! Idag fick jag i mig 10ml helt utan problem. Jag sög och svalde och hade mig och det var så mysigt, jag blev alldeles sömnig under tiden och höll på att somna så mysigt var det. Resten av matningen fick göras via sond igen.

Idag ska förresten tanterna här förlänga tiden mellan mina matningar och samtidigt öka mängden. Så nu ska jag få 60ml 6 gånger om dagen (istället för 45ml 8 gånger/dag). Man gör tydligen så för att jag börjar bli stor, och (antar jag) behöver få ligga och sova och mysa lite längre mellan matningarna så det inte blir stökigt för mig hela tiden liksom. Så under dagen idag ska man dryga ut tiden mellan matningarna och ge mig lite mer varje gång, så jag är uppe i rätt mängd och tid när dagen är slut.

Det händer grejjer här. Dessutom ska jag idag få komma av från värmemadrassen! Wow! Nu håller jag temperaturen fint själv. Det innebär att jag ska få ha på mig nåt som heter "kläder" idag för första gången!! Jag lovar att återkomma med bilder och berätta om det äventyret - det blir ikväll.

Slutligen ska jag berätta att jag nu flyttat från gamla Neonatalavdelningen till den temporära avdelningen som dom använder medan dom bygger om den gamla. Det är jättefint här, det är förlossningens nya lokaler, så det är alldels nytt och fräscht. Det är förresten fortfarande bara jag som är på hela avdelningen! Så tanterna här pratar om sin beläggning & patienterna som "vårt barn" och "barnet". Kul va? Det är jätteskönt att det bara är jag här, då får ju jag all uppmärksamhet och det tycker jag är fint!



Här kommer lite bilder från gårdagen!











Lugnare tempo på CPAP-avvänjningen

Hej kompisar!

Det var ett tag sen jag skrev. Det beror på att min pappa, som ju hjälper mig lite (lite!) med att skriva, inte får ha sin dator med sig in på avdelningen här i Kristianstad (det fick han i Lund), och därför endast kan använda datorn när han är på rummet.

Så allt är bra med mig, det har inte hänt nånting. Inte mer än att mamma och pappa har bråkat lite med tanterna om hur min "CPAP-avvänjning" ska gå till. Här i Kristianstad har man haft inställningen att jag ska bli av med den så snabbt det bara går - väldigt mycket snabbare än vad mamma och pappa tycker och känner sig trygga med. Detta har oroat mamma och pappa och dom har förstås sagt det till personalen. Men inte fått gehör. Det i sin tur har gjort att mamma och pappa varit väldigt oroliga och stressade, eftersom dom inte vetat riktigt hur jag skulle reagera när jag fått ligga utan CPAP i så väldigt långa perioder (12-13 eller mer timmar i sträck). Jag har visserligen klarat det ganska bra, även om mamma och pappa tycker att jag varit väldigt trött och slö mot slutet av dagarna. Trots det har mamma och pappa inte fått gehör för sina åsikter (man har lyssnat, men inte justerat planen).

Inte förrän idag. Inatt tog man en så kallad "Neoremsa" (det är ett blodprov som man gör en standardanalys på) på mig, för att kontrollera hur jag har det (man kollar blodfetter, blodvärdet och tex koldioxidvärde i blodet, bland annat). Dessa värden säger en hel del om hur det går för mig och hur jag mår. Och morgonens provresultat talade visst sitt tydliga språk: jag hade ett för högt koldioxidvärde, vilket är ett tecken på att passen ur CPAP har blivit för långa. Detta upptäckte en jättesnäll tant som heter Camilla som jobbade i förmiddags. Hon ändrade därför genast planen (äntligen!) till att bli så exakt som mamma och pappa har förespråkat hela tiden: kortare pass ur CPAP, med pauser i CPAP emellanåt. Mamma och pappa är enormt lättade att äntligen ha hittat en i personalen som förstår vad det är dom menat hela tiden, och som lyssnar på dem. Det tycker också jag känns jätteskönt! Så nu har Camilla ändrat CPAP-avvänjningsplanen till att bli betydligt mindre aggresiv. Härligt!

Förövrigt så vägdes jag idag! Nu väger jag 1.970 gram! Tänka sig!


Tog mitt första dopp idag

Nu ska ni få höra, kompisar! Jag har badat idag!

Fy för, vad konstigt det var, hörrni. 

Och vet ni. Jag kunde svära på att jag kände igen känslan... Men jag kan inte riktigt placera den... Mycket märkligt! Och sen efteråt... Hu!!! Vad kallt! Jag frös. Och jag skrek och knorrade, så jobbigt var det. Men det var skönt också.

Hur som helst, mamma och pappa tvättade mig i alla veck och skrymslen och vrår och det var jätteskönt. Jag var ju faktiskt ett ganska smutsigt barn. Jag har ju liksom aldrig kunnat bada förut eftersom jag haft infarter av olika slag (nålar i händer eller armar, eller kateter i naveln, osv). Men idag tog ju tanterna bort nålen eftersom jag inte ska ha mer antibiotika, och vips så kunde jag få bada. Mamma och pappa tyckte nog det var mysigt också. Det märks på pappa för han tar jättemånga foton då. Några av dom har jag lagt in här nedanför.

Sen har tanterna vägt mig idag också. Jag väger 1820 gram nu. Det är nästan inte klokt. Nu väger jag snart mer än pappa faktiskt. ..Hm, nej men alltså när han föddes. Jag har hört att han bara vägde 1980 gram då.

Och så äter jag som en (liten) häst också. Jag får "full mängd" mat (320ml/dygn fördelat på 8 matningar) i förhållande till min kroppsvikt, men ändå vill jag ha mat oftare än var tredje timme ibland. Både igår och idag körde det så mycket i magen på mig redan efter 2 timmar att mamma och pappa fick be tanterna komma in med maten en hel timme tidigare. Och den smälte jag fint den också. Är det konstigt jag har lite problem med att få ut allting - det blir ju liksom mycket av det. Miniform-droppar heter förresten det där medlet som jag igår inte kunde minnas namnet på. Som jag får för att hjälpa mig bli av med lite av luften i magen.

Det börjar förresten dra ihop sig för flytt här. Dom håller ju på att bygga en ny Neonatalavdelning här, så det är lite stökigt. Flytten kommer äga rum till helgen som kommer. Jag vet inte hur det går till, mer än att tanterna har lovat att jag ska bli minimalt störd och att flytten ska ske så smidigt och försiktigt som det över huvud taget är möjligt. I gengäld får jag bo i en alldeles ny och fräsch vårdsal som dessutom är mindre än nuvarande (plats för färre barn per rum), vilket innebär att det kommer bli minst lika lugnt där. Det ska bli rätt spännande.

Det var allt för idag, vänner. Vi hörs!

Denna bilden togs igår då jag fortfarande hade nålen kvar. Det är en rätt snyg pose, eller hur? Den röda lampan på foten är en "probe" som används för att mäta syresättning och puls. Den har jag haft hela tiden, sen jag föddes, även om den ser lite annorlunda ut här i Kristianstad än den gjorde i Lund.


Och här är en bild från idag när mamma bytte blöja på mig. Då passade jag som vanligt på att sträcka ut benen för fullt. Det gör jag så fort jag får en chans. Det är skönt, fast samtidigt lite läskigt när där inte är nåt som tar emot när man sträcker på sig. Jag gör så här med benen hela tiden när mamma eller pappa tar av täcket från sängen tex, och så blir jag lite oroligt och ledsen när jag märker att det går. Konsigt. Men jag är rätt söt.


Mamma tycker det är bäst att hjälpa mig att "samla ihop mig" genom att mjukt föra ihop benen upp mot magen. Då blir jag lugn och trygg igen.


Det var så mysigt att få ny blöja att ögonen gick lite i kors på mig. Hihi!


Hej!


Hmmm, undras vad det blir för mat idag. Hoppas det blir lite mjölk. Det är jag sugen på.


Tack så mycket Malin, Marcus, Viggo och Uska för presenterna, bland annat dessa finfina dojjor ("Dinglisar") som jag har på mig på bilden för att visa alla kompisar hur fina dom är! Kanske aningen, aningen för stora ännu, men snart så! Med nuvarande tillväxttakt så dröjer det inte länge tills jag fyller ut dem.


Baddags!












Sen fick jag komma ut och mysa på pappa efteråt. Tack så mycket Malin, Marcus, Viggo och Uska även för den fina filten som jag har på mig på bilden här. Jättejättemjuk och gossig.


Så här fin hand har jag. Gitarrfingrar, tror pappa. Vi får väl se!


Kaffeabstinens

Idag ska jag sluta (helt) med mitt kaffe. Alltså med koffeincitratet. Farbror doktorn tycker jag är så stabil i puls nu att jag kan sluta med det. Jag ligger ju generellt aningen för högt i puls (omkring 160-170 i snitt), vilket förmodligen är ett resultat av koffeinet - dvs jag är lite stressad av det. Det är ju det som varit meningen. Men när jag är stabil och inte dippar längre finns det ju ingen anledning att hålla mig stressad längre. Så det ska bli spännande att se hur jag mår framöver. Om jag börjar dippa igen. Hoppas inte det.

Sen blir jag också av med nålen i armen idag. Och därmed antibiotikan. Den som jag fått intravenöst i en och en halv vecka nu. För nu är knutan på armen nästan helt borta. Oj vad skönt! Jag har ju haft antibiotika nästan varje dag i hela mitt liv, så det ska bli spännande (och lite skrämmande) att se hur jag mår nu när dom tar bort det.

Mycket som händer. Sen ska vi ta vikten på mig idag också. Jag återkommer om det!

Hej då alla snälla kompisar!

Växer och frodas - och fyller 1 månad

Hej kompisar!

Igår fyllde jag 1 månad! Vad tiden går va? Jag har kommit till rätta här på CSK och lärt känna tanterna och så, och mamma och pappa också. Jag växer så det knakar (aktuella mått: 1725 gram, 40.5cm lång och 29.8cm huvudomfång) och min mat är nu uppe i hela 40ml per måltid. Maten är berikad och jag har börjat få järn. Båda sakerna (plus mängden i sig) gör att min mage får jobba lite hårdare nu, så jag har en del problem med det. Eller problem och problem, jag bajsar ju i princip som jag ska, men mellan dom tillfällena så ligger jag och knorrar och spänner mig och krystar och har mig. Från och med idag så får jag nu några droppar av nåt som jag inte minns vad det heter, inför varje måltid, som ska hjälpa mig att bli av med lite av luften i magen (det blir ju rätt mycket luft också i och med att jag fortfarande ligger i CPAP största delen av tiden).

Sen sade farbror doktorn idag att dom ska minska på mitt koffeincitrat lite, eftersom jag pulsdippar så sällan nu för tiden (har hänt en enda gång sen jag kom till CSK). Så vi får se vad som händer. Tidigare fick jag 14mg/dygn och nu får jag istället 7mg/dygn (fördelat på två sprutor).

Ytterligare en kul grej är att jag nog blir av med antibiotikan imorgon. Dvs jag slipper kanske äntligen den där nålen jag haft i armen sen tanterna i Lund "poppade" knutan på min arm. Det ska bli så skönt att slippa ha handen/armen lindad och ha en slang med en boll i änden hela tiden.... Jag längtar!

För övrigt ligger jag ute hos mamma och pappa om vartannat ett par timmar åt gången ett par gånger varje dag. Det är så skönt. Mamma har fått en sorts tröja som man knyter på nåt ofattbart vis som jag får ligga innanför, så det blir verkligen "Kängurukänsla" (Kangaroo Mother Care).

Här kommer lite nya foton och så.

Först min utveckling.


Inte så bra bild kanske, men här firar vi min 1-månadsfödelsedag, hela familjen.















Tack Lund!

Vad säger och gör man när ordet "Tack" inte är i närheten av tillräckligt? Det känns verkligen som ett så futtigt ord i sammanhanget.

Men i alla fall, i brist på ett bättre ord: Tack!

Tack, till alla er fantastiska, kärleksfulla, stöttande och underbara människor som tagit så väl hand om vår lilla Emelie och om oss under vår vistelse hos er på Intensiv- & Neonatalavdelningen i Lund, i Rum 5 på IVA och i rum 9/10 på Neo, mellan den 17e Mars och den 12e April 2010. Tack Marianne, Ann-Catrin, Yvonne, Jennie, Carina, Chris, Linda, Petra, Caroline, Mona, Britt, Birgitta, Irene, Anna, Pernilla, Karin, Anette, Markus, Bosse, Holger, Inger och ALLA er andra beundransvärda personer vars namn vi just för tillfället inte minns.

Vi kommer aldrig att glömma tiden hos er och vi är innerligt tacksamma för er hjälp. Vi inser att vi har en lång resa kvar, men vi vill ändå ta tillfället i akt att säga tack nu när vi flyttat till Kristianstad.

Vi ses någon gång i Juni då vi kommer på återbesök (eftersom Emelie är med i "NEOBRAIN"-studien)!


Det finns olika sätt...

Ja, det finns olika sätt att göra saker på. Det har jag - och kanske framförallt mamma och pappa - fått lära sig på sistone.

Det är en ganska stor omställning för oss alla att komma till Kristianstad. Liksom i Lund så finns här på CSK väl inarbetade rutiner och sätt att göra saker på. Det är bara det att det skiljer sig lite åt från hur de gör i Lund. Tanterna här har liksom andra metoder och lite andra synsätt på hur man ska och inte ska göra för att uppnå det som ändå är samma slutmål; att jag ska växa och ha det bra. Men det kräver lite tillvänjning. Mamma och pappa har ju under tiden i Lund fått lära sig hur och varför man gör olika saker enligt dem.

Så idag kunde mamma och pappa inte riktigt vara tysta längre, utan har "gått lös" lite på farbror doktorn och några av tanterna och kommenterat en massa om hur dom tycker att jag ska tas om hand. Mamma och pappa fick till exempel en fråga idag från en av tanterna här, efter att ha samtalat lite om mig och hur jag mår och tas om hand: "Arbetar ni båda inom vården då eller?". Mamma och pappa hade lite svårt att hålla sig för skratt. Så det kan nog vara så att en del av tanterna här på CSK nästan tycker att mamma och pappa är lite jobbiga (kanske dryga, rent av) som har så många åsikter och synpunkter på hur dom tycker tanterna ska göra sina jobb. Men mamma och pappa hoppas nog ändå att det reder ut sig och att tanterna kanske inte tar alltför illa vid sig, utan förstår att dom bara är måna om mig.

För övrigt fortsätter jag att vara stabil och ha det bra. Jag har en jättestabil puls omkring 160-170 slag/minut (att den är så pass hög ändå beror förmodligen på att jag fortfarande får 14mg koffeincitrat/dygn ("Macciato") för att hjälpa mig att inte dippa så mycket). Däremot har jag lite lägre syresättning nu för tiden, upplever mamma och pappa. Jag får oftare nu ha en så kallad "tratt" när jag ligger ute på mamma eller pappa utan CPAP för att hålla saturationen uppe över 85%. En "tratt" är helt enkelt en liten plast- eller gummitratt med en slang i som det kommer luft ur med extra syre i, tex 40%, i ett flöde om tex 0.5 liter/minut. Den där tratten har jag fått ha allt oftare den sista veckan, tycker mamma och pappa. Det behöver inte betyda så mycket, eftersom tanterna här säger att så som det är nu är helt normalt för små barn som jag, alltså jämfört med andra barn i min ålder. Men å andra sidan är det kanske inte normalt för MIG, jämfört med hur jag varit tidigare. 
Min snälla kompis Eva tror att jag kanske är lite trött bara, och att vi därför ska ta det lite lugnt med att träna utan CPAP, och inte pressa på så mycket (alltså inte ligga utan CPAP så långa/många perioder). Låta mig ta den tiden jag behöver bara. Det är okej att behöva mycket CPAP när man är så här liten. Mamma och pappa ska prata vidare med farbror doktorn imorgon.

Ett blodprov togs igår enligt rutin och alla värden ser jättejättebra ut. Jag ligger helt klart "över medel"  så att säga, vilket mamma och pappa är mycket stolta och glada över. Koldioxidvärdet i blodet är jättebra och tyder på att min andning och mina lungor fungerar fint. Blodfetter och blodvärde är normala, osv. Man ska ta ett nytt CRP imorgon eller så. Sist det togs (i Lund häromdagen) så hade jag fortfarande under mätbar nivå (under 0.6), dvs jag har ingen infektion i blodet.

Men man kan fortfarande ana min knuta på armen (dvs där är nog fortfarande en liten lokal infektion) men den är jättemycket mindre nu och jag har inte så ont alls längre. Jag får fortfarande Alvedon ändå för att vara på den säkra sidan (det finns inga direkta biverkningar av att ge mig Alvedon i så små mängder så det är lika bra att ta det säkra före det osäkra - jag ska ju inte ligga och ha ont ju, om det kan undvikas). För att bli av med knutan helt (och bli av med den lokala infektionen) så får jag antibiotika intravenöst fortfarande. Det har jag fått ända sedan tantdoktorn "poppade" knutan i förra veckan.

Oj, jag höll på att glömma. Vet ni! Jag är HELT själv på HELA Neonatalavdelningen här i Kristianstad! Wow! Rutinerna må skilja sig åt lite men uppmärksamhet och service; det får jag! Tänk va. Att alla som jobbar här jobbar med att ta hand om mig och bara mig. Det är jag tacksam för förstås - och mamma och pappa också! Även om det kan ändras snabbt. Men just nu är det bara att njuta av lugnet. Snart blir det stökigt ändå, i och med att man just håller på att färdigställa en helt ny lokal för Neonatal, som vi ska flytta in till nästa helg (om en vecka). Då får jag alltså komma till ett alldeles nybyggt och fint rum, och mamma och pappa får förmodligen flytta till ett nytt rum som dom får bo i också. Det ska bli spännande!

Slutligen kan jag meddela att jag växer och frodas. Nu väger jag 1640 gram!!

Godnatt kompisar!


4 veckor idag!

Jag är 4 veckor idag! Fint va?! Dagen har flutit på fint. Jag började dagen tidigt med att förpesta miljön för tanterna här på avdelningen. 04.00 luktade det väldigt illa här på avdelningen. Felet var mitt... Sen har jag varit ute på pappa en lång stund på förmiddagen och i kväll tog mamma ut mig några timmar. Mina föräldrar har skött sig rätt bra idag faktiskt!
Man kan ju bli lite orolig att föräldrarna drar iväg nu när vi har kommit hem! Pappa har åkt och spela ikväll så man vet ju aldrig.
Tanterna här i Kristianstad är helt ok. De har lite problem med min CPAP. Det tar så lång tid på sig ibland att få rätt på alla snören och masken börjar nog bli lite på gränsen till förliten för mig så de får "greja" med den så att den sitter riktigt. Sen förstår de mig lite dåligt när jag blir trött på den. Kommunikations problem!
Ja så blev jag själv här på avdelningen ikväll. Alla bebisar har fått flytta hem så nu har jag alla tanterna för mig själv här. Fin va!  

Natti natti kompisar!

Sweet home Kristianstad. Äntligen!

Nu, kompisar, ska ni få höra. Jag har varit ute på vift idag! Jag har åkt bil! Ambulans faktiskt! En stor rackarns också.

Oj vad långt det var. Det tog nästan en hel timme att åka från Lund till Kristianstad. Det är ju jättejättejättelångt. Mycket längre än tex mellan min säng och den stolen som mamma brukar sitta i när jag kommer ut och ligger på henne. Jättemycket längre. Men det gick ju bra. Fattas bara, jag hade egen kupé och fyra personer som tog hand om mig. Vilken service, va? Med på färden var: två ambulanssjukvårdare/chaufförer, en barnsjuksköterska och en barnläkare. Bara för lilla mig. Men så är jag ju så himla värdefull också, så.

Mamma och pappa fick tyvärr inte plats, så dom fick köra efter i sin egen bil. Men det gick bra.

Transporten gick jättebra, helt utan några som helst problem.

Så nu har jag kommit till rätta. Jag ligger på tredje våningen på Centralsjukhuset i Kristianstad (CSK), på Neonatalavdelningen. På min sal är där tre-fyra andra barn just nu, som alla verkar vara något lite äldre än jag, men dom verkar rätt snälla. Totalt på hela Neonatal på CSK kan man ha tolv barn, men just nu är det inte fullbelagt (men det kan ändras snabbt).

Tanterna här verkar jättesnälla - lika snälla som i Lund. De hjälper mig och mamma och pappa till rätta och lär oss vilka rutiner de har här och vad som gäller.

Mamma och pappa har fått ett rum som dom får bo i, som ligger i samma korridor som Neonatalavdelningen, så dom bor precis här utanför, bara några dörrar bort. Det tycker jag känns tryggt.

Bilder på flytten och nya lyan nedan.

Från vänster till höger: Marianne, en av mina favorittanter från Lund som hjälper till att flytta över mig till transportkuvösen. Sedan Linda (tror jag hon heter) som arbetar här i Kristianstad och följde med transportteamet ner för att hämta mig. I bakgrunden en ambulanssjukvårdare/chaufför. Därefter Petra, ytterligaren en av de snälla tanterna på Neo i Lund som ser till att jag har det bra. Och sedan till höger har vi Markus, barnläkaren från Lund som följde med mig i ambulansen till Kristianstad för att se till att jag hade det bra. Och så mamma längst till höger.


Lugn och fin innan resan. Och nyäten.


Mamma lyfter in mig i transportkuvösen.


Redo för avfärd!


Och så inlastning i ambulansen.


Framme! Så här ser mitt fina hörn ut där jag bor nu, på CSK i Kristianstad.


Där under täcket nånstans ligger jag och myser. På plats. Och jag vaktas av min kompis gosehunden! Mys!

Dippelidipp...

Mamma och pappa har så kort minne. Kanske framförallt pappa. Eller... Nåja. Hur som helst, det är i alla fall väldigt lätt att glömma bort att jag faktiskt är för tidigt född - och fortfarande är nästan 2.5 månad ifrån att vara fullgången.

När jag är så stabil och pigg och duktig som jag varit de senaste dagarna (och fortfarande är), så är det väldigt lätt att glömma bort sig. Så igår natt, och även ikväll, så har jag varit lite noga med att påminna mamma och pappa, genom att dippa ordentligt - framförallt i syresättning.

Ena sekunden ligger jag liksom hur fint som helst på 92-96% syremättnad utan nåt extra syre, och har jämn och bra puls mellan 160 och 170. Och nästa sekund så börjar min syresättning att sjunka. Ner till 85-87 (under 88 så börjar ett larm plinga) och sedan vidare ner till 80 eller så. Sedan vidare ner till 75% (under 78 så övergår det lite halvlugna plingande larmet till ett riktigt ilsket snabbt pipande) och sedan ner under 70%... Och så vidare.

I vanliga fall så brukar jag vända själv utan någon åtgärd, men nu ett par gånger så har jag krävt rejält med stimulans för att hämta mig. Pulsen håller sig hyfsat stabil under hela tiden, men syresättningen vill liksom inte hämta sig.

Ikväll medan jag låg på mamma och just fått mat, så dök syresättningen ner till 50-55% nånting. Och stannade liksom där. En tant fick komma och badda mig på ryggen med en fuktig trasa, och under fötterna, och i nacken, och lite överallt innan saturationen började stiga igen. Och så fick tanterna förstås flöda mig med en massa extra syrgas.

Det är kanske lite brutalt, tycker ni, att på detta viset påminna mamma och pappa om att jag faktiskt är väldigt skör fortfarande. Men jag gör det ju inte med flit eller för att vara taskig. Det blir bara så mycket för mig att tänka på, att jag glömmer att ta dom där ordentliga andetagen. Det kan bli så ibland. När man är så här liten. Och det är ju faktiskt därför jag bor på sjukhus och inte hemma hos mamma och pappa i Tollarp. Mamma och pappa får försöka att komma ihåg det lite bättre, så dom inte blir så förlamade av panik när jag dippar.

För tanterna här säger att det är fullt normalt, och förväntat, och dom är inte oroade.

1564, 40.3, 28.9

Idag: 1564 gram. 40.3cm lång. 28.9cm i huvudomfång.
Imorgon: Kristianstad!

Hurra för mig!


Tack Catti & Jocke + familj!

Titta vad jag fick av mina kompisar Catti & Jocke och deras familj!! Åh! Vad fint täcke va? Sen fick jag en gosehund också! Den har jag i min säng nu, den sitter i ena hörnet och vaktar mig. Det tycker jag känns tryggt. Tack så jättemycket för presenterna kompisar!! Längtar tills vi kan ses.



Idag och igår

Igår kom min kusin Alfvin och hälsade på mig! Eller ja, han fick inte komma in och träffa mig personligen, men han och hans mamma Anette (min moster) och pappa Micke (min onkel) och vår mormor Lena kom ner och hälsade på oss här i Lund. Allihop var iväg och åt på nån fin restaurang som visst heter "McDonalds" eller nåt sånt. Tänka sig! Samma som huset som mamma och pappa bor i. Vilket konstigt sammanträffande. Det var säkert finfin mat. Undras hur många milliliter mamma och pappa äter... De är ju jättestora så det måste vara flera miljoner.

Hur som helst. Vet ni! Jag träffade min moster Anette igår! Hon smög in med mamma och hälsade på mig. Det var jättekul!! Och hon och mamma är faktiskt märkligt lika. Ännu ett konstigt sammanträffande faktiskt.

Igår hände förresten något konstigt. Jag fick helt plötsligt bara 24ml mat (först en gång klockan halv fem på morgonen igår morse, och sen en gång till vid halv åtta i går morse). Är det konstigt att jag var grinig eller!??

Tydligen var det en småblind tant som kollat fel i mina papper klockan halv fem och sen var det nån annan morgontrött tant som bara kollat på förra matningen när jag skulle ha igen klockan halv åtta. Vilken tur att min pappa var pigg och alert när han och mamma kom vid halv nio, och såg misstaget i dokumentationen! Då hade jag ju hunnit bli 20 ml back i maten, så igår fick jag faktiskt ha 38ml vid nästan alla efterföljande matningar. Och det smälte jag jättefint. Tänka sig! Men idag har de gått "ner" till 35ml. Och ännu bättre; idag har de gjort rätt alla gånger (än så länge i alla fall...).

Och nu får vi se hur det artar sig i veckan som kommer. Jag vill ju se det där "Kristianstad" som alla pratar om nu ju. Så nu hoppas jag att jag kommer vara pigg och stabil nog för farbror doktorn att skicka dit mig och mamma och pappa. Håll tummarna, kompisar! Min knuta på armen är i alla fall mycket bättre nu. Något svar på odlingen som tanterna tog när de "poppade" den har ännu inte kommit.

Vi hörs! Här är några bilder som mamma och pappa tagit i helgen.

Så här ser Ronald McDonald Hus ut, i Lund. Det är förstås det ljusa trevåningshuset mitt i bild. Mamma och pappas rum ligger tydligen på tredje våningen och vätter ut mot den vändplats man kan ana till vänster i bilden. På den våningen finns fyra lägenheter/rum, och på de andra två våningarna finns det hela 8 lägenheter per våning. Totalt har huset alltså plats för 20 familjer. Jag tycker i alla fall det ser jättefint ut. Och så ligger det bara ett stenkast från Neonatalavdelningen där jag bor (den ligger precis bakom ryggen på fotografen som tagit bilden nedan).


Vems ögon har jag fått? Är det mammas eller pappas? Eller kanske brevbärarens?




Så här glad blir pappa när jag ligger och myser på honom. Jag är faktiskt gladare än det ser ut också.


Titta! Här är nästan hela min närmaste familj på mammas sida (saknar bara min moster Annelie! Hej Liet! Hoppas vi ses snart). Vad jag längtar tills jag får träffa min familj på pappas sida också! Det ska bli så kul. Jag har hört att farfar och plastfarmor bor på ett märkligt ställe som heter "Fjankjike" eller nåt sånt. Det sägs att det är långt dit. Undras om det är ännu längre dit än till Kristianstad? Hoppas inte, för i så fall är det är jättejättejättelångt.
Hur som helst, hoppas vi ses snart, farfar o plastfarmor!


Här är en bild från idag, när jag var ute och mös på mamma.


Jag var så hungrig, så hungrig. Då blir jag alldeles klättrig och sprittig i kroppen och letar efter mat.















Mera vikt

Oj vad jag äter! Nu väger jag 1510 gram enligt vägningen i morse.



Läget är bra idag. Också. Jag har sovit lugnt och fint, och jag har varit utan CPAP i sex timmar idag på förmiddagen, varav de sista två medan jag var ute och mös på pappas bröst. Det var gött att ligga där och mysa. Och jobba lite med magen. När jag kommer ut på mamma eller pappa så blir jag liksom så lugn och trygg och fin och då passar jag på att jobba med magen. Så jag pruttar och jag bajsar och har mig. Och det är bra det, för vi små barn har ju ofta problem med magarna - men inte jag. Peppar, peppar.

Aj, aj i armen!

Idag kom det en farbror doktor.. eller egentligen en tantdoktor... från nåt som heter ortopeden. Hon hade med sig en vass nål. Det var nämligen dags idag att sticka hål på den där knutan (bölden) jag haft på armen. Nu hade den blivit så "toppig" och röd/gul att den nästan var på väg att spricka själv, så då tyckte dom att det var lika bra. Tantdoktorn stack hål på den och pressade ut en massa ÄCKLIGT gojs. Riktigt läskigt faktiskt! Mamma och pappa stod brevid och höll om mig och var alldeles vita i ansiktena. Och jag skrek. Så klart! Det gjorde ju för fasiken jätteont när tanten tryckte och pressade ut det som fanns i. Och det tog tid, för det var rätt mycket. Usch. Men nu när det är färdigt känns det bättre och storleken på knutan är så klart mycket mindre nu. Nu har jag fått lindat armen och så ska dom ge mig lite antibiotika intravenöst för säkerhets skull. Och så ska jag få alvedon också. Sen får vi se hur det artar sig över helgen. Det finns ju en risk att det tar sig igen och då får dom helt enkelt sticka igen i så fall - men dom tror nog att det här gjorde susen. Hoppas det.

För övrigt har jag legat ute på mamma ett par timmar idag och blivit matad. Nu får jag hela 34 mumsiga milliliter! Inte konstigt jag växer och blir stor. 1434 gram är jag uppe i nu. Snart väger jag lika mycket som 1.5 liter Coca Cola! Vilken liten härlig tjockis jag är va?

Min huvudform är lite speciell. Framförallt pappa är en liten smula oroad över den. Mitt huvud är (förutom vackert) liksom lite platt och avlångt. Det blir så eftersom jag ligger så mycket med huvudet på sidan, och (förmodligen) eftersom CPAPen ju spänns fast över näsan med snören längs kinderna och bak i en mössa som jag har på huvudet.

Pappa tror att jag behöver ligga mer på rygg med ansiktet uppåt för att det ska jämna till sig på den ledden. Men det är ju inte helt lätt att andas då. Några tanter här säger att vi för tidigt födda ofta faktiskt får lite plattare skallform än andra barn, och andra tanter här säger att det oftast rättar till sig när vi blir större och får ligga på mer på andra håll och komma upp och sitta och så. Jag vet inte. Det kvittar mig. Jag är vacker som jag är ju (det tycker både mamma och pappa också - men det är ju bra också om det går att få på en keps någon dag i framtiden också).

Hej så länge alla kompisar!

Ingen flytt idag. Heller.

Igår eftermiddag fick vi reda på att jag idag skulle få flytta till Kristianstad. Vid klockan 14 idag var det tänkt. Pappa var ju hemma och vände i Tollarp igår och över natten till idag för att möta byggarbetare som skulle göra nåt med huset (fixa med nåt som heter "avloppet"), så han kom tillbaks hit till Lund vid 11 medan mamma var nere hos mig. Han var hjälpsam och packade ihop alla mammas och pappas saker och gjorde redo för dom att åka. Problemet var bara att under tiden så träffade jag och mamma farbror doktorn, och då såg han att min knuta börjat bli lite... rödare.. och toppigare. Som en stor finne, säger mamma. Och eftersom den ändrat karaktär så vill doktorn ta lite fler prover - och öppna den idag och sätta dränering. Och pga det vill dom inte släppa iväg mig till Kristianstad förrän dom vet att knutan är under kontroll. Så är det. Jobbigt. Men samtidigt bra och tryggt tycker jag.

I övrigt mår jag bra och trivs i min nya säng. Det är lite högre ljudvolym omkring mig nu förstås, vilket jag tycker är lite störande ibland, men än så länge har det gått bra.

Dom vägde mig idag, förresten. 1434 gram nu. Längd och huvudomfång har inte ändrat sig, utan är samma nu sedan mätningen för nån vecka sedan.

Vi hörs kompisar!

(diagrammet uppdaterat 2010-04-09 med korrekt vikt från den 8e)


Födelsedag idag: tre veckor!

Tänk va, vad tiden går? Jag börjar bli stora flickan nu ju. Tre veckor gammal idag! Och alltså 29+3 gestationsveckor. Finfint!

Och vet ni, dagen till ära så har jag fått flytta ut ur kuvösen till en egen säng!!

Så här ser min nya säng ut. När den är nercabbad.


Jag var lite förvånad först och undrade vart jag tagit vägen. (Det där konstiga mellan mina ögon som ni ser är en liten tejpplatta som tanterna satt där för att jag inte ska få märken av CPAP-masken).


Och så här ser min säng ut när den är uppcabbad! Fint va?

1380 gram idag

Och just ja; dom vägde mig idag. Nu väger jag 1380 gram! Längd och huvudomfång har dom inte mätt sedan sist (kanske imorgon).


Ingen infektion

Blodprovet visade att jag inte har nån ny infektion! Puh!
Däremot har jag lite lågt blodvärde, så jag kanske behöver få lite mera blod. Men det är inte konstigt, det har jag redan fått en gång när jag var två dagar, och det är nästan att vänta för oss små bebisar.

Mitt blodvärde var 116 och vi små bebisar ska ha lite över vad ni vuxna ska ha, dvs nånstans över 140-150 eller så.
Men tydligen - enligt min kompis Eva (Hej Eva!) - så är det inte helt ovanligt att blodvärdet sjunker lite i samband med att man har en infektion, vilket jag ju hade för en vecka sen.
Dessutom så sjunker blodvärdet när tanterna tar blodprover på mig. Även om dom bara tar någon enstaka milliliter så är det ju ganska mycket i förhållande till min totala blodvolym.

Vi väntar fortfarande på att höra med doktorn om hur han tycker vi ska gå vidare med min knuta... Och flytten till Kristianstad är för närvarande på vänteläge på samma besked.


Läget

Åh. Ensamt idag igen!

Mamma har varit nere hos mig idag på förmiddagen, men eftersom ingen vet vad det är för nåt som pappa har fått, så kan mamma inte röra mig (hon får hålla sig utanför kuvösen). Det är förstås jobbigt för både henne och mig eftersom hon inte kan trösta mig när jag är ledsen eller ens fixa till min filt när jag råkat flaxa bort den med armarna...

Och pappa sen, han sitter isolerad på rummet i Ronald McDonald Hus och får knappt gå ut i det gemensamma köket - och får naturlitgvis inte komma och besöka mig på åtminstone 48 timmar från det att hans... ska vi kalla det "magsymptom"... upphört (vilket de ännu ej har). Stackars oss!

Men vad som är ännu tråkigare är att min knuta på armen (den som blev efter min första nål som svullnade för nästan 2 veckor sen) nu blivit rödare. Doktorn verkar vara lite mer oroad nu och tanterna ska ta ett nytt CRP på mig idag och kolla så det inte håller på att bli infekterat. När doktorn petar/trycker på knutan så dippar jag (dvs jag sjunker hastigt i syresättning och/eller puls), så det gör nog allt lite ont på mig. Dom pratar om att ge mig Alvedon, och kanske till och med öppna knutan... Mamma och pappa har rätt mycket panik över det. Just nu inväntar vi besked.

Slutligen, angående mitt svullna öga som jag skrev om häromdagen, så tog doktorn en "odling", och det visade sig att det inte var något farligt alls. Det är förmodligen bara min(a) tårkanal(er) som är lite för trånga eller nåt, vilket tydligen inte är alls ovanligt. Sen har jag ju CPAPen på mig och dom banden på kinderna som håller den på plats, vilket liksom trycker ihop ansiktet och nog inte förbättrar situationen precis. Hur som helst så har svullnaden gått ner något sen i förra veckan.

Ensam idag

Idag har jag knappt fått träffa mamma och pappa. Mamma har varit här ett par korta stunder och då har hon bara stått och tittat på mig. Pappa har blivit dålig i sin mage och mamma vågar inte ta några risker att hon smittar mig med någon maginfektion. Mamma och pappa är lite oroliga att de redan smittat mig men det får tiden utvisa och det är bara att hålla alla tummar som finns att jag klarar mig.
 Tanterna här tar hand om mig så länge och de säger att jag sköter mig fint varje gång mamma och pappa ringer ner. Mamma ringer ofta!
Någon ny säng blev det inte idag. När tanterna sänkte kuvöstemperaturen i natt blev jag lite frusen så jag bor kvar i min kuvös lite till. Nu är luftfukigheten sänkt till 50% men tempen fick de höja igen så den står kvar på 28 grader.
Sov gott alla kompisar!

Sova sova säng säng säng!

Imorgon kanske jag ska få lämna kuvösen och få flytta till en riktig säng. För stora barn! Hurra för mig. Eller ja, jag vet inte säkert, men en av tanterna pratade i alla fall om det idag. Nu är min kuvöstemp ända nere på 28 grader och luftfuktigheten ska tydligen inte behöva vara så hög nu heller eftersom jag ju är 29+0 idag.

Sen har jag blivit helt av med nålen i armen nu. Jätteskönt! Fast jag skrek lite när mamma tog bort plåstret som tanterna satt över hålet när dom tog bort nålen. Det gjorde JÄTTEont faktiskt.

Sen har jag varit ute och legat på mamma idag, och då fick jag faktiskt ligga vid hennes boppe. Jag fattade inte riktigt vad jag skulle göra men det luktade himla gott av mjölk, så kanske jag kan lista ut vad jag ska göra tills nästa gång....?

Hej då kompisar!

Kusin!

Mamma och pappa har berättat för mig att jag har en kusin. Han heter Alfvin Göransson! Hej Alfvin!

Jag har fått en liten nalle med glitter av min kusin Alfvin. Den har jag på min kuvös! Tack så mycket kusin Alfvin.
Jag längtar efter att få träffa dig, och sen när jag blir lite större så kan vi leka du och jag. Du är ju några år äldre än jag är så du kan säkert lära mig jättemånga kul saker! Vi ses nog snart!


Läget är fint!

Jag mår kanon nu. Igår tog farbror doktorn ett nytt blodprov på mig och kollade CRP, och då hade jag under 0.6! Tänka sig! Jag är sprallig och stark och har öppna ögon o ser mig omkring när jag är vaken, och när jag sover så sover jag gott och har fin puls och bra syresättning för det mesta.

Nu ligger jag dessutom i hårdträning; på att lära mig andas helt själv utan CPAP. Igår var jag utan i ett par timmar i dubbla omgångar, och idag på förmiddagen låg jag och andades själv i nästan 6 timmar! Det blev nästan lite för mycket faktiskt, för jag var ganska trött ikväll och klarade bara nån timme utan CPAP när jag låg på mamma. Men det är ju rätt bra jobbat ändå för att vara så liten tycker jag.

Jag är nu uppe i 26ml mat om dagen, vilket är ungefär så mycket som barn i min ålder behöver - så nu slipper jag ha kompletterande näringsdropp. Bra va? Så tanterna plockade bort droppslangen idag. Jag har fortfarande nålen kvar eftersom jag har kvar antibiotikan intravenöst ett tag till (den tar bättre då, och så slipper jag en del problem med magen som man ju ibland kan få när man får antibiotika i flytande form via sond). Men doktorn tror att jag ändå slipper nålen efter påskhelgen - det är inte bra att ha såna nålar i armen heller eftersom det i sig är en infektionsrisk. Då tar man liksom hellre risken för lite problem med magen.

Nästa vecka, när påskhelgen är slut, så blir jag flyttad till det där stället som heter Kristianstad. I alla fall om läget fortsätter vara som det är nu. Det ska bli skönt, kanske framförallt för mamma och pappa som tror att dom kan få ett lite mer normalt liv där eftersom dom kommer närmare släkt och vänner, och närmare vårt hus i Tollarp.

De enda två orosmolnen på en i övrigt ganska blå himmel för mig just nu är dels att jag har varit lite, lite svullen runt ögonen (speciellt ögonlocket på vänster öga, som tanterna nu tagit en odling på), och dels en ganska stor svullnad på vänster arm (det ser faktiskt ut som att jag har en jättebiceps!) som är en rest av en mer omfattande svullnad som jag fick på armen för två veckor sen vid min första nål som jag då hade där.

I båda fallen har farbror doktorn läget under kontroll säger han så jag får helt enkelt tro honom ju.

Såja. Nu är det läggdax för mig, klockan är mycket. Tror jag. Jag vet ju inte, jag kan inte klockan ännu. Men sova ska jag i alla fall! Natti natti! Och glad påsk igen alla kompisar!

Glad Påsk alla kompisar!

Jag vill bara säga TACK till alla ni snälla som kommer in här på bloggen och läser om mig och skriver kommentarer och hälsningar!

Och mamma och pappa (och jag med, faktiskt) vill också säga TACK till alla lyckönskningar och gratulationer som vi fått i samband med min födelse. Vi är rörda och tacksamma för alla snälla tankar och hälsningar vi får! Vi läser så klart alla kommenterar i bloggen (och på Facebook och SMS och email) även om vi ännu inte riktigt haft möjlighet att svara alla (ursäkta!!).

Glad Påsk till er allihop, vi ser alla verkligen fram emot att träffas snart!














Hålla handen

Jag är inte stor - men full av kärlek.

Hej vad jag växer!

Jag har det bra och växer fint. Tanterna väger och mäter mig med jämna mellanrum. Nu får jag 25-26ml mat per dag och är snart uppe i den mängd som jag ska ha. Jätteskönt, för då slipper jag droppet!

Både pappa och farfar gillar nåt som heter "Excel", så pappa för förstås noggrann statistik över min utveckling (längd, vikt och huvudomfång).

Så här fint växer jag.


Och så här ser min längdkurva ut:


Jag blir lite rädd för mig själv faktiskt.
Om jag fortsätter att växa i den här takten så blir det nog svårt att hitta kläder.



RSS 2.0