Kängurumamma!

Idag har det hänt så mycket så jag kan knappt komma ihåg allt. Men vi börjar från början.

I början av dagen hade jag lite hög puls (jag brukar ligga omkring 140-155), men jag hade 170-190. Mamma och pappa tyckte det var en smula högt. Då tog en tant tempen på mig och jag hade 38.5 grader. Men det är ingen fara. Det betyder inte att jag har feber. Det är nämligen så att när man är så här liten så kan man oftast inte hålla temperaturen själv ännu, utan måste ha hjälp av kuvösen. Ju längre tiden går desto lägre kan temperaturen i kuvösen vara eftersom jag själv kommer kunna hålla högre och högre kroppstemperatur själv. Fram tills idag har temperaturen i kuvösen varit omkring 34 grader, och idag provade tanterna alltså att skruva ner den till 33 grader eftersom jag var så varm. Då sjönk min temp igen till normala 37.4 efter en timme eller två. Bra va?

I samma veva så tyckte tanterna dels att dom skulle byta CPAP-slangar, och dels att pappa samtidigt skulle tvätta mitt huvud och min hals. Då fick jag äntligen ta av mig min lilla mössa (som håller CPAP-slangarna) och även CPAPen. Det var så skönt att vara utan det. Jag låg och andades helt själv i 45 minuter! Kan ni tänka er; ett nytt personbästa! Och ändå hade jag jättefin syresättning och var lugn och fin hela tiden, inte ansträngd alls. Det är bra om jag får träna så här lite då och då eftersom jag ju måste lära mig att andas själv så småningom så jag kan bli av med CPAP helt och hållet.

Som sagt, pappa tvättade mig med en fuktad kompress, i vecken i halsen och bakom öronen som ju blir ihoptryckta och lite småmuggiga när jag har mössa på mig hela tiden. Det var jätteskönt att bli ren.

När vi ändå höll på att lirka på mig så passade tanterna på att även byta slangarna som jag får näring i armen genom (via dropp). Då började droppräknaren (maskinen som ser till att jag får rätt mängd i mig) pipa och varna och ha sig. Den pep och pep och pep och tanten som var där försökte stänga av larmet, men så fort hon vände ryggen till så pep den igen. Den varnade och sade "Occlusion Check Patient Side". Det betyder visst att där är nåt litet stopp i slangarna mellan maskinen och mig. Men tanten kunde inte hitta nåt, trots att hon letade och letade. Efter en halvtimmes pipande och ökande frustration kallade tanten in en annan tant och bad om hjälp. Det tog henne ungefär 10 sekunder att upptäckta att den ena ventilen som sitter på slangen vid min arm var stängd. Det visste ju jag hela tiden. Hihi!

Sen har jag haft lite lägre syresättning idag än tidigare. Jag har legat omkring eller strax under 90 nästan hela eftermiddagen. Jag har ju hittills legat mellan 95 och 99. Men tanterna och farbror doktorn här säger att det inte alls är något konstigt, utan tvärtom nästan vanligt, att man får lite lägre syresättning efter några dagar när man är så här tidigt född. Ibland kan man också behöva lite extra syrgas. Hur som helst förväntas barn i min ålder ha mellan 88 och 92 % syremättnad, så jag har skämt bort mamma och pappa lite när jag hittills haft 95-99.

Min dag avslutades med att jag fick komma ut och ligga på mammas bröst igen. Det är så mysigt! Jag låg i två timmar idag och så fort jag kom dit gick min syremättnad upp till 99-100%. När jag får komma ut sådär till mamma (eller pappa?) så skriver tanterna i min dokumentation "KMC". Idag fick jag reda på att det betyder "Kangaroo Mother Care" och är alltså en notering om att jag fått komma ut och ligga som en känguruunge på mammas mage och mysa!

Pappa har tagit lite bilder i vanlig ordning:

Så här mysigt är det att ligga känguru:




Så här ser jag ut utan mössa och utan CPAP!


Ganska söt eller hur?!


Nappen för fasiken!! ...Jag är lite luden. Det kallas langunohår och är nåt små barn och foster har.


Såja!


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0