Magont

Hejsan allihop!

Det var länge sen jag skrev nu. Det beror förstås på att jag har fullt upp, med att äta, växa, bajsa och sova. Och lära känna mitt nya hem i Tollarp.

Jag är nu uppe på 3140 gram och är 46.5cm lång enligt senaste mätningen. Hej vad det går!

Men jag har mycket magont nu för tiden. Sedan jag slutade med bröstmjölken och gick över på ersättningen (PreNan Hy) så har jag fått allt mer ont i magen. Jag är liksom kanonhård i magen och får jobba som en dåre för att bajsa. Ett tag gjorde jag inget annat än att sova och krysta, i flera dagar. Och ett tag hade jag så ont i magen att jag bara grät och grät och grät. Det gjorde faktiskt JÄTTEONT! Och så kan vi ju inte ha det. Så mamma och pappa pratade med hemsjukvården (tanten som kommer hem till oss ett par gånger i veckan och ser till mig) och sedan ökade dom min dosering av Lactulos (ett medel som ska göra det lite lättare att bajsa, som jag får i varje måltid) från 1ml per 100ml mat till det dubbla på 2ml per 100ml mat. Sedan dess har det blivit lite bättre. Men till och från jobbar jag ändå jättemycket. Jag blir alldeles signalröd i ansiktet och drar ihop mig som en liten boll, och skriker rakt ut, så mycket tar jag i. Mamma och pappa har en teori om jag delvis får ont i magen av det järnet (Niferex) som jag får 2 ggr om dagen (0.1ml morgon och kväll), eftersom dom tycker man kan se att jag har mer ont i magen timmarna efter jag fått järnet... Jag vet inte riktigt själv. Men det kan vara värt att prata med tanterna om det i alla fall. Vi får se.

Hur som helst är det så att vi för tidigt födda barn ganska ofta har problem med våra magar, eftersom vi ju tvingas använda dem mycket tidigare än det egentligen är tänkt (precis som allt annat). Så på det viset är det inget konstigt, men det gör ju inte saken roligare för mig som ligger och har ont - eller för mamma och pappa som är ledsna för min skull och frustrerade, och trötta eftersom jag sällan sover mer än korta pass mellan krystningarna och magnkipen...

För övrigt har jag nu fått träffa min kusin Alfvin, moster Anneli och Onkel Micke. Mamma, pappa, jag och hundarna promenerade bort till Mormor Lena där dom var igår och hälsade på! Mysigt! Men lite jobbigt att åka vagn så långt. Det skumpar och hoppar så konstigt - jag är ju van vid att min säng är stilla!

Ha det bra alla kompisar!


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0